Absolutely marvellous

Ett av mina favorit språk är engelska. Inte den förenklade, moderniserade och inkorrekta Hollywoodengelskan utan den traditionella brittiska engelskan. Ett av privilegierna med att jobba på ett internationellt företag och bo utomlands är att man är får prata engelska jämt. Det är allmänt känt att nordbor har utmärkta språkkunskaper, speciellt en mycket god engelska. Ibland har man lust att briljera med sina talanger men tyvärr kan motsatsen bli en annan. Några personer jag har spekulerat i ämnet med anser att språkkvalitén och nivån beror på den man för diskussion med. Det vill säga om motpartens engelska suger blir man tvungen att sänka sig till samma nivå för att bli förstådd - "T-U-R-U-N S-I-N-A-P-P-I". Och givetvis tvärtom, ifall samtalet förs med en nativ person kan responsen vara något självaste Oscar Wilde skulle trycka ur sig - "I can resist everything except temptation".

Geni

Min absoluta favoritförfattare är, gissa gissa, den geniala, bedårande och alltid sarkastiska Oscar Wilde. Karln dog endast 46 år gammal. En tragedi. För mig är han en litterär irländsk gud. Hans bokliga alster är inte från denna värld. Okej, summan av kardemumman är att engelska författare kan dethär med humor. Den senaste tiden har jag fastnat för humoristiska berättelser från 50- och 60-talets England, skrivna på en genialisk men  svår engelska. Jag insåg hur naiv jag hade varit, trodde mig kunna proper engelska. Ha! Precis. Vi  nordbor (läs jag) tror oss kunna språket mycket bra t.o.m bättre än många andra nationaliteter. Jag skäms inte  för att erkänna att i en bok på 380 sidor fick jag översätta 74 ord som jag hade aldrig hört eller läst förut. Inte tala om  dom  andra 25 som jag fick gissa mig till vad dom ungefär betydde i kontexten. Sådär så! Inte så duktig trots allt. Ex. på orden. Imponderables - oberäkneliga faktorer, sinister - olycksbådande, caddish - ohyfsat, vehemence - häftighet, för att nämna några. Och säg inte att ni kunde ALLA orden från förr. Don't believe you!

Anyway. Engelska är ett intressant och mycket vackert språk. Tänk på saken. 

Ugly? No, hideous!

På tal om vackra uttal och ljudläten. Min lägenhetskompis flickvän, i nuläget ex, hade det hemskaste skrattet mina öron hade hört. Varje gång jag kom hem lät det som om det var en häst i rummet bredvid. När jag kom tillbaka efter bl.a. avkoppling från hästflickan var lägenhetskompisen som förbytt. Han lyste upp och berättade jovialiskt att han har en ny flickvän. HALLELUJA! Spontant flög det ur mig "thank god". När han förvandlades till ett frågetecken erkände jag att jag hatade hennes skratt. Det var högt, onaturligt, äckligt och likt en hästs. Han log och konstigt nog höll med mig. Den nya  flickvännen har bara efter tre veckors bekantskap spritt ut förpackningar med tamponger och bindor i toaletten, radat upp tre par högklackade skor i hallen och ändrat plats på köksbordet. Måste säga att jag var en gnutta imponerad att han lät henne göra det. Efter några dagar såg jag skymten av henne, typisk ungerska - no comments, men det bästa av allt - jag hörde henne skratta! Sweet music in my ears! Nu förstår jag varför han är som vax i hennes händer. Så länge hon behåller sitt naturliga skratt och inte rör mina saker är jag nöjd. Dessutom kommer även han och jag bättre överens. Vet inte om det är Malax-limpans eller skrattflickans förtjänst.

Overjoyed