För trött att definiera rubriken närmare. De som har ett hum om dess mening kan gissa sig till innebörden.
Hur som helst är ovanstående citat en go-by regel.
Under detta veckoslut har jag sovit mera än varit vaken. Måste vara denna konstiga förkylning som inte är någon egentlig förkylning. Det att jag har halsont och en smårinnande näsa kan ännu botas men denna kraftlöshet är något nytt för mig. Jag har bokstavligen NOLL energi. Kan exemplifiera fenomenet genom att berätta om min lördag; vaknade klockan åtta skarpt, efter kaffet fick jag Asterix-krafter och stack på en springrunda. Jag gick, gäspade och svettades genom de hela tio kilometerna. När jag nästan svimfärdig tog mig hem, föll jag genast i sängen och sov en timme. Efter återuppvaknande och en dusch blev det äntligen frukost. Klockan hann bli tolv. Trött som en katt såg jag de sista avsnitten av Downton Abbey, åt lunch och sov 1,5 timmes powernap. Efter återuppvaknande i repris hann klockan bli sju. Bokstavligen som en zombie avklarade jag en 2,5 timmes datasession och var efteråt i zz-top finalen. Somnade 21.30. Sömntutan vaknade klockan åtta skarpt på söndag morgon. Slå den lördagen ni. Vågar inte skriva om min söndag. Men om detta fenomen fortsätter blir jag tvungen att uppsöka en läkare.
KONSEKVENSANALYS
Rätt spännande begrepp tycker jag. Det har varit mitt favoritämne denna vecka, strax efter sömn vill säga.
När saker och ting inte går den vägen man vill de skall gå är det då enklast att skylla på otur, gud, dålig karma eller vad som helst annat idiotiskt. Personligen skyller jag på min egna naivitet och universums sätt att ge mig en spark i min fina rumpa. Tur i det är människan skapad för att kämpa och överleva. Efter att ha putsat bort smutsen från fina rumpan är det dags för en konsekvensanalys. Som statsvetare har jag blivit hjärntvättad till att analysera allt genom ett förenklat matematiskt system.
Det jag har kommit fram till är rätt så fascinerande. Direkt man svänger på steken blir det allvar i leken. Plötsligt ser jag en massa nya möjligheter. Jag erkänner min totala blindhet för saker som har varit rätt framför mitt ansikte hela denna långa stund. Inte undra på att jag behöver linser. Okej dags att sluta tala i tungor gåtor. En av de häpnadsväckande sakerna jag kom underfull med är min speciella livssituation (läge för skratt); jag har bara mig att tänka på, all min egendom är i säkert förvar, jag har ett giltigt pass och ett helt ok CV, och det bästa till sist - jag har ambitioner och helvetes stark drive. Inte fan åker jag tillbaka hem. Är redan borta hemifrån sex månader så vad spelar det för roll om det är sex månader till, eller ett år? Hemlängtan och saknaden av vännerna kan botas lätt med besök hem nu som då.
Måste säga att detta är riktigt, riktigt spännande. Alla länder och städer jag drömmer om att besöka finns ju bara där. Ett jobb får man alltid någonstans. Är detta my moment att åka till Paris, Barcelona eller New York? Holy guacamole I'm going baby, I'm so going! Eller vart tycker ni att jag skall åka till näst? Budapest och Ungern börjar vara avklarat och nedpackat. Kom gärna med förslag. Det sägs inte för ingenting att "tyhmä tekee mitä hullu sanoo"!!!
HELL YEAH!
